Jag irriteras över ett buller. Inte det höga, påträngande från trafiken eller flyplatsen här intill. Nej, det är det där pipandet, surrandet och brummande i kontorslandskapet som driver mig till vansinne. Retar livet ur mig på det. Dränerar mig på lugn och kreativitet.
Kollegans två datorer, med switch emellan är värst. Och råkar man skicka något för utskrift så sätter skrivaren igång att brumma efter det (den har tack och lov energisparläge och då är den tyst).
Ljudföroreningar, det är vad det är. När kontoret vaknar - lite senare - hörs inte ljuden. Men nu. Jag har alltid varit likadan. Jag minns mitt första jobb, där jag ibland var ensam på kontoret. Litet företag, många kundbesök. Då gick jag och stängde av i tur och ordning faxarna, kopieringsapparaten och skrivarna. Och njöt av tystnaden som spred sig som ett mjukt täcke över våningen där kontoret låg.
Nä, jag tror jag öppnar fönstret och lyssnar lite på flygtrafiken. Den är åtminstone inte monoton.
Update: Så. Både kråkor och propellerflygplan. That's more like it.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar