Det är fantastiskt att ha en nioåring. Plötsligt börjar det vara en till som kommer ihåg saker här hemma. Som själv håller reda på när det ligger ett viktigt papper i väskan som ska skrivas på och som minns vilken tid olika aktiviteter är och som klarar av att ringa samtal när det behövs. Det är ljuvligt. Man blir påmind om matsäckar, gympapåsen packas av sig själv (nåja, ibland) och det är någon som planerar för födelsedagsfrukosten på fredag.
Älskade, goa, fina gosunge. Så stor och samtidigt ändå så liten. Imorse bad hon med snällaste rösten om att få bli påklädd och belönade mig sedan med en alldeles extra tillgiven kram. Någon som ville sno åt sig lite mammatid, månne?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar