Känner ni igen känslan?
I måndags kväll var det min tur. Påsen med simkläder var packad, Fröken Lite Större hade till och med kommit ihåg att man skulle ha en extra femma till skåpet när man simmar med scouterna. Planerande mamma fixade så att Fröken Mindre kunde stanna hos en granne och vi for iväg till grannortens simhall i god tid.
Och väl där så finns inga scouter. Jo, det fanns det förresten - men de tillhörde fel kår. Enda slutsats; Vi är på fel simhall. Gråtande barn. Gråtande mamma.
Men det var bara att bita ihop och åka hem igen. Till snälla grannen som bjöd på middag och var allmänt deltagande.
Men klumpen i magen försvinner inte omedelbart. Trots att dottern säger snällt att "du behöver inte känna dig dum, mamma".
Men nu har jag lovat Fröken Lite Större att vi ska åka och simmma på min lediga dag nu på måndag. Och det verkar som om hon ser fram emot det nästan ännu mer än hon såg fram emot scoutsimmet.
(Ssscchhhh... lova att inte säga något till Fröken Mindre. Det kan leda till en Potentiellt Knivig Situation.)
2 kommentarer:
Sedan dottern började i förskoleklass i höstas har vi missat
1) En cancerfondsinbetalning inför "Skoljoggen"
2) Ett utvecklingssamtal (glömde titta i väskan efter lappar)
3) att lägga ner baddräkten en gång
4) Glömt bort dagen för skolfotografering.
Jodåsåatt. Jag känner då rakt inte igen mig...
Anna: Skönt att man inte är ensam! Och egentligen vet jag ju det. Men ibland känns det värre än annars.
Skicka en kommentar