Tänk att det ska vara så svårt för tårarna att låta bli att trilla när jag blir arg, berörd och ledsen. Jag skulle prata med fritids om en jobbig grej idag och trots att jag verkligen förberett mig så kom det tårar som jag var tvungen att blinka bort.
Just i det här läget gör det inget, de kan gott se att jag är ledsen och arg.
Men ibland är det så ruskigt olämpligt. Till exempel när man ska prata om något jobbigt och viktigt med chefen. Någon lärde mig en gång att man ska titta upp i taket för att det är fysiskt omöjligt att gråta när man gör det. Men det ser ju å andra sidan lite konstigt ut om man gör det hela tiden, eller hur?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar