Det första är att betala av höstens Eurocard-räkning. Rätt pragmatiskt, och nödvändigt.
Men sedan finns andra mål, som har med resor, viktiga inköp och ren och skär överlevnad att göra.
Så för att ens komma i närheten råder nu köpstopp i Åretruntparadiset.
På listan över saker som inte fått inhandlas men som väcker begär finns redan en tre-fyra prylar jag gärna skulle vilja ha, till exempel en sådan här: http://www.style4it.com/product.asp?p=3516&c=5
Jag har också bestämt för att det får vara slut på uteluncherna. Restaurangen närmast jobbet tar hutlösa 80 spänn för en lunch, och det är helt enkelt för mycket i relation till kvaliteten. Här ätes lådmat. Om det inte är så att det är någon som inte jobbar på min arbetsplats som vill äta lunch med mig, för då gills det inte. Någon måtta får det vara. Utan socialt liv försmäktar människan.
Så. Bäst jag bokar in några luncher.
3 kommentarer:
Hårda bud
Ibland är det inte lätt. Jag bjuder gärna på lunch någon dag under nästa vecka.
Ciao ciao
Peter
Peter: Du är en sötnos. Vi kan ses och äta lunch, men bjuda behöver du då rakt inte :). Jag menade mer att det är ok att jag själv _köper_ lunch när jag gör det av sociala skäl. Fattaru? ;-)
Kapish;-)
Skicka en kommentar