Inatt blev jag väckt rätt tidigt på natten av en orolig Fröken Mindre som hade drömt en mardröm och ville krypa upp i min säng. Vi låg tätt, tätt och väldigt obekvämt resten av natten.
Som slutade med en riktig mardröm för mig. Jag drömmer inte mardrömmar så där som i filmer - monster, spöken eller katastrofer. Nej, jag drömmer frustrations- och stressdrömmar. Den här gången var det svärmor som skulle hjälpa mig att packa massor av silversmycken som jag fått i gåva, och allt slant ur händerna och under oss var det självklart en trätrall med glipor i. Sedan packade jag inför en mycket brådskande resa tillsammans med maken och fick packa om, vika ihop, ta ut och packa om och om igen för att få sakerna i väskan för att vi inte skulle missa vårt plan.
Precis där blev jag väckt.
What's up now? Vad vill mitt undermedvetna? Jag känner mig inte stressad. Inte medvetet. Men väl overksam, hindrad och seg. Frustrerad. Precis som i drömmen. Som återkommer och återkommer, i olika varianter och versioner på temat. Ofta är det en rörig flygplats där jag går vilse och virrar bort mig och blir senare och senare.
Dags att ägna lite tankemöda åt detta, känner jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar