I Åretruntparadiset råder ha-fått-gåva-glädje. Vi har nämligen fått (f-å-t-t) en ny soffa. Nja, ny och ny är den kanske inte för den är nog ungefär 25 år gammal, men det spelar ingen roll för den ser ny ut. Ny som soffor kan vara när de stått i hem där ingen äter i soffan, klipper i soffan, målar i soffan, dricker vin i soffan eller gör något annat i soffan heller som soffor icke är konstruerade för. I denna soffa har det finsuttits. Det syns.
Och att soffan är en skinnsoffa bidrar till detta förstås, för så klart har gåvogivaren som den kvalitets- och kvantitetsmedvetne person han är investerat en gång i en mycket dyr soffa med mycket tjockt och blankt skinn.
Den är minimalistisk i formen, stilren och passar så otroligt bra i vårt hus där det mesta har raka kanter och fyrkantiga former. Jag nämnde kvantitet, eller hur? Hurdå, undrar ni. Jo. Soffan rymmer (håll i er nu) åtminstone ELVA sittande personer, om man använder hela soffan som ett U. Unbelievable.
Det finns bara ett aber. Den gamla (nja igen, den är betydligt yngre än den nygamla soffan) soffan vaktas nu som en hök. Av Fröken Lite Större. "Vad ska ni göra med den andra soffan?" var det första hon frågade när maken häromdagen började bära in den nya i vardagsrummet. "Ni ska väl inte SLÄNGA den?"
Så det får vi inte göra. Vi lär inte få sälja heller, om det nu går med tanke på allt det där (se ovan) som gjorts i soffan och som nu lämnat spår i klädsen. Vi får ställa den i karantän i ett rum där den inte ryms alls tills dess dottern kommit över chocken. Om vi bara får in den där, det är långt ifrån säkert, den är nämligen 120 djup, rätt hög och ganska lång. En smal dörr gör det hela inte lättare alls.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar