Det kändes som om halva Stockholm bestämt sig för att gå och se akvarellmålaren Lars Lerin denna sista helg av hans utställning på Waldemarsudde. Kön ringlade sig lång utanför muséet och på parkeringen låg ett os av testosteron när det svors över att någon snodde sista platsen.
Men det var mödan värt. Trots allt folk så var målningarna alldeles speciella. Jag har aldrig sett liknande akvarell. Helt obeskrivligt, så jag ska inte ens försöka. Jag ska definitivt besöka Laxholmen för att se mer så snart jag har möjlighet.
Nätet kan ju aldrig göra bilder som dessa rättvisa, men en liten idé får man om man kollar här. Och tänker sig stooooora pappersark.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar