fredag 3 oktober 2008

Att vara en nätidiot

Idag tog det stopp i min skalle. Jag försökte nämligen tänka ut ett sätt att säga till kollegan att jag skaffat mig ett nytt lunchsällskap. Och inte bara ett lunchsällskap vilket som helst då. Utan en person som jag aldrig träffat, utan messat på ett forum med några gånger fram och tillbaka. Av en slump har vi upptäckt att vi jobbar intill varandra. Och bara det faktum att vi hänger på samma community säger oss att vi nog har utbyte av en lunch med varandra, det är ju själva grejen med community, att man är communal liksom...

Men jag kan inte säga det till min kollega. Hon skulle tro att jag hade blivit helknäpp. För hon skulle aldrig, aldrig, aldrig luncha med en person som hon inte ens vet vad hon heter. För jag vet inte vad den här människan heter. Bara vad hon kallar sig på det forum jag besöker. Och för somliga är det helt enkelt inte good enough.

Så jag ligger lågt.

4 kommentarer:

Votum bloggar sa...

Såklart att man ska träffa folk man "träffat" på ett community! Man har väl (som ung typ) "pennfajtats" med folk som man sen träffat? Jag har träffat många nya vänner på det sättet.

Åretruntparadiset sa...

votum: Ja, jag vet. Det är inte jag som tvekar, har redan träffat massor med folk jag träffat via "mitt" community. Men jag skulle inte kunna nämna det för kollegan... Hon förstår bara inte, så är det bara.

Kajsa sa...

Jag har också träffat communityfolk i verkligheten, och haft stort utbyte av det. Men då har vi träffats i grupp. Jag tycker du är modig som vågar träffa en person så där. Jag skulle vara så nervös över att framstå som mycket tråkigare IRL än jag gör på webben... Lite dålig självkänsla på den sociala fronten har jag allt.

Åretruntparadiset sa...

kajsa: Jag är kanske modig. Men jag tänker att om någon skulle tycka jag är tråkig så tycker jag nog att den personen är tråkig och då behöver vi ju aldrig ses mer, eller hur? Kram på dig.