Från och med denna vecka jobbar jag 80%. Det kan ju tyckas smått idiotiskt att samtidigt som räntorna går upp på våra rörliga lån gå ner i tid och sänka inkomsten med 20% (nåja, lite mindre netto) men livet är ändligt.
Just nu har jag möjligheten att vara hemma. Om ett par år är det inte längre möjligt, åtminstone inte med hänvisning till föräldraledighetslagen. Så it's now or never. För att inte fastna i hämtabarnenochfixamiddagen-fällan så har jag valt att vara ledig en dag i veckan. Och jag känner mig inte ett dugg skyldig. Jag ska göra bara-mig-saker och jag tänker göra dem helt skrupelfritt. Typ blogga.
Idag började dagen med att jag som förare i den vandrande skolbussen, som jag ska skriva mer om, gick med fem små knattar till skolan. Sedan gick jag en timme i solskenet med en god vän och pratkamrat. Ljuvligt. Nu sitter jag här - nyduschad och med lungorna fulla av höstluft och magen full av kaffe latte. Sämre har jag haft det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar