Idag avgick en vandrande skolbuss för första gången från den lilla vändplanen utanför Åretruntparadiset.
Klockan kvart i åtta var chauffören (undertecknad) och Fröken Mindre påklädda och klara och stod vid samlingsplatsen för att ta emot fyra andra små förskoleklassare. De droppade in en efter en och bussen avgick som planerat mot skolan och tog 25 minuter på sig att nå sin ändhållplats - kapprummet i skolan.
Möjligen fick man skynda på de som gick sist i bussen litegrann och möjligen fick man tysta pladderkvarnen som gick i mitten (Fröken Mindre), men vi kom fram i tid och barnen var pigga och glada. Vilken höjdare!
Ännu bättre blir det ju veckans övriga dagar då vi faktiskt helt och hållet slipper lämna utan bara kan öppna vår egen dörr och släppa ut fröken Mindre och vinka adjö. Det är nämligen tänkt att vi som föräldrar tar en dag i veckan för att "köra" bussen.
Fem bilar mindre utanför skolan och fem pigga barn till skolan. Kan det bli bättre?
OK, jag inser att det kan bli sämre. Det kan ösregna, snålblåsa och småsnöa. Men den dagen, den sorgen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar